Motivation - vart tog du vägen?

Nu när jag är hemma känns det sådär om jag ska va ärlig. Jag är livrädd att jag ska skära mig.
Jag vet att ångesten kan kasta sig över mig! Att suget kan sätta igång, draken vaknar och allt blir helt plötsligt fruktansvärt. Ena sekunden är allt bra och sen bara sådär! så är allt hur jobbigt som helst.... Jag är rädd för jag vet att det kan hända.
Det är bara två dagar!
Men det är ju många timmar.
Ute i världen kan man utsättas för så mycket, inne på PIVA är man skyddad ifrån så mycket. Men jag kan/vill ju inte va där hela tiden. Jag vill ju leva! Jag vill ha ett liv som känns värt att leva. Men det känns som om den där värdigheten försvinner mer och mer. Mitt liv börjar kännas mindre och mindre värt att leva för varje dag. Jag vill va skärfri men kan inte. Om jag bara kan bli tillräckligt motiverad! Varför försvann min motivation? Den fick mig att va skärfri i 144 hela dagar!

Dagens posetiva:
Jag var själv några timmar och det var hur skönt som helst!