Jag har varit med om min värsta mardröm.. Absolut värsta mardröm.
Jag har blivit fasthållen och sydd. Alltså, för er som inte vet det så är min värsta, största rädsla sprutor. När jag började skära så jag behövde sy var jag inte rädd. Men rädslan har byggts upp med åren. Jag har inte sytts med lokalbedövning på flera år. Jag är fullständigt LIVRÄDD. Men nu har jag iaf lärt mig klara av att få en nål i armen. men mer än så klarar jag verkligen inte av.
Men igår skar jag mig, som behövde lagas.
jag bad, och grät och verkligen försökte få dem förstå hur rädd jag var, hur hemskt det var. Att det inte var männskligt att hålla fast nån och utsätta den för nåt sånt här.. Men det spelade ingen roll.
.Fick medicin som skulle droga ner mig ganska rejält..Men det gjorde den inte, Inte när den skulle iaf..
För när han sydde.. Var jag fult medveten om ALLT.
Och jag kunde inte få honom att sluta!
Men vad som hände sen kommer jag inte ens ihåg hur jag kom till PIVA och isäng.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar