Rätt att skära, inte tvärt om

Idag var jag på Kirurgmottagningen. I fredags var det en läkare här och kollade mina brännskador. Han sa då att jag skulle behöva transplantera hud till dem för att de skulle läka. Idag var jag där och de kollade på dem igen. Men jag behövde inte göra det, och det kändes ganska skönt att slippa.

Jag kan titta på mina sår och titta och titta. Bara titta i all evighet. Hjärnan berömmer eller dömer om det var tillräckligt eller ej. "säger" hur mycket värre det ska bli nästa gång om det inte var tillräckligt. Det är inte så att jag måste göra för att va värre en nån annan. Det är efter vad Hjärnan tycker. Och folk kan ofta säga fel kommentarer som får Hjärnan att tycka att det inte var tillräckligt djupt, många eller långt.

"Åh, vad bra att det BARA var ett sår idag"

"Idag var det inte så djupt idag, bara långt"

"Du har inte skurit dig på hela 5 veckor, BRA! du är duktig"

Det är kommentarer som får Hjärnan att attakera och säga att jag måste göra mer, fler, skada mig på en gång...

Jag känner mig verkligen inte duktig när jag inte skadar mig. Jag känner assdålig. Jag borde känna mig duktig. Att jag kan stå emot. Men det känns som om jag gör något fel. Att det "rätta" är att skära, inte att stå emot....