Att radera en del av mitt liv för syns skull?

När jag var på VPM pratade vi med min sjuksköterska om mina ärr. Jag vill ju ta bort det stora på bröstet. Men jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Det visste inte hon heller men hon skulle prata med läkaren, och förbereda henne redan nu så kan hon ta reda på lite info och kanske skriva en remiss till nästa möte som är den 26:e. Jag har funderat en del och jag har kommit fram till att det på bröstet är det ena ärr jag vill ta bort faktiskt. De andra vill jag ha kvar. Än så länge i alla fall. Det känns liksom fel att ta bort alla. Det vore ju som att sudda ut 6 år av mitt liv! Jag är arton, det är ju en tredjedel av mitt liv, det kan jag inte ta bort! Jag skäms inte för mina ärr. Jag skäms inte för min bakrund. Men det är ju inte det första jag kastar ur mig när jag träffar någon. Jag vill inte att någon ska döma mig efter vad de ser på min kropp, jag vill inte att de ska döma mig för vad de hör om min bakgrund. Jag vill att de ska lära känna den Julia som jag är idag, inte den Julia som jag va förut. Men att ta bort ärren är ju som att ta bort en del av mig! Men det på bröstet är så himla vanprydande, det måste bort! Helst innan skolan börjar!