Gamla kort

La var här idag. Hon berättade att jag ska få en till boendestödjare! Så jag kommer ha fyra! Från börjar hade jag två.. alltså det är ju inte så att jag får fler timmar, det är deras chef som har bestämt lite nya grejer. La kommer bara va här på förmiddagar, och Ka och Ye på eftermiddagar. Men La kan inte va hos mig alla fem förmiddagar i veckan, så de dagar hon inte kan va hos mig kommer denna nya Ia va hos mig. Ia är typ runt 21 år. Det kommer kännas lite konstigt, vi är ju nästan jämngamla :S. Men La kommer va hos mig mest. Jag känner mig ändå inte speciellt orolig inför detta, det gick ju bra när La kom, så det går säkert bra denna gång också. Men det känns lite jobbigt faktiskt att jag kommer ha så många olika. Liksom lite rörigt på nåt sätt... Jag vet inte, detta börjar inte förån den 3:e maj. Men nu under april ska den nya tjejen komma och träffa mig tillsammans med de andra lite då och då så vi lär känna varandra innan hon kommer själv. Det är ju liksom ett måste. Annars blir det knas xD :/

Uscha, jag hittade min kamerasladd idag, så jag laddade upp bilderna som va i. En massa bilder från mitt avslut på Kulan. Jag bara kände "Men herregud vad jag saknar Kulan! Både stället och personalen... Och djuren!" Jag tänker ofta på det. Hur jag hade det, hur det skulle varit om jag hade bott kvar. Även om jag inte blev bättre, nästan tvärt om. Så hade jag det ändå jättebra i perioder. Även om de ibland verkligen fick mig att må dåligt, för att jag tillslut bara va.. Inte gjorde nåt, bara kollade på film och tänkte hela tiden på när nästa skada skulle bli.. Att de gjorde att hela min värld tillslut bara handlade om skärandet.. (fast de gjorde mig bättre med andra saker, förändrade mig till det bättre. Tack vare mig själv, att jag mognade och blev äldre och tack vare personalen där är jag den jag är idag. En annan julia) Jag kan hitta hur mycket fel som de gjorde alltså.. Men de gjorde också mycket bra. De kunde inte få mig skärfri, jag fick ingen behandling, ingen erbjudan om någon. Även om jag då inte ville ha någon alls, så är man på ett beh.hem så borde man väl fan få behandling eller? Men vissa i personalen blev som låtsasföräldrar nästan under tiden jag bodde där. vissa betydde så otroligt mycket för mig. Jag tror inte de fattar de själva faktiskt.Men jag vet att jag var tvungen att komma därifrån... Men fan vad jag ibland saknar det lilla huset i stora skogen i bland ;)

När jag kom dit överasskade de mig med tårta och en jävla massa paket. Ett 18årskalas och ett stort hej då. Det var många som var där som jag kunde säga hej då till, men det var många som jag inte kunde säga hej då till som inte var där.