Så jävla fast

Jag är så less på det här.. På hopplösheten som ständigt kommer tillbaka. Det svarta som kommer tillbaka om och om igen..!
Jag har ingen lust att leva, ingen livsgnista.. Vill bort, men är fast. Så jävla fast!
Är på obestämd tid åter igen FAST. Men jag har bestämt mig för att stänga av. Jag vill inte veta av avdelningen och personalen. Det är lurar i öronen med hög volym dagen lång. Jay-Z på högsta volym bedövar hjärnan ganska bra.

Positivt är att jag fått tillbaka lite kläder och lite grejer...
Och jag får duscha med mamma ensam, istället för personal och det är fruktansvärt skönt!

Och imorgon kommer min onepiece. :-)