Farmor kom upp till avdelningen och hämtade mig. Kändes så konstigt att hon fick komma med in.
Nu vet hon hur jag bor i alla fall. Vi hämtade farfar och Ebba och sen gick vi i skogen som är på baksidan av sjukhuset. Det var en stor härlig skog. Vi gick ett ganska bra tag. Sen lämnade farmor mig på avdelningen.
Sen på eftermiddagen blev det svårt.! Jag fick världens ångest och visste knappt vad jag skulle göra av mig själv.. Gick lite korridoren. Gick och satte mig i hörnan. Gick lite till osv. . Läkaren var inne och pratade med mig, inte vet jag direkt varför. Men han sa att jag skulle ha sällskap till jag mådde lite bättre. Efter ett tag me sällskap gick de med på att lämna mig. Sen började ångesten ge sig. Och nu mår jag helt okej. Men det var jobbigt för de känner inte mig och jag känner inte dem. Och så ska de försöka prata med mig och försöka få mig må bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar