Kanske är lösningen lite extrem?! Är jag så sjuk att jag måste till ett beh.hem? Vill jag det? Är jag beredd att kämpa för att bli frisk? Kan jag bli frisk?
Imorgon kommer det bli jävligt tufft! Tårar kommer antagligen rinna... Fy fan! Allra sista gången på Plönninge! Jag kommer aldrig mer få träffa mina älsklingshästar! Aldrig mer personalen! Aldrig mer de elever jag faktiskt tycker om! Aldrig mer få sova i mitt fina studentrum! Aldrig mer få träffa de underbara lärarna!
Mamma kommer snart.. Present ska köpas, men jag vet inte vad. Kanske en tårta? Eller nåt annat fint. Gaah!! Sorg samtidigt en oerhörd lättnad! Svårt att beskriva alla känslor.
Jag vill hem! Jag vill ha Ebbisen hos mig!! Min bebis! Hon är mitt allt... Men om jag flyttar, flyttar jag ifrån henne... IGEN! Hon har påverkats negativt, psykiskt när jag varit borta så mycket. Men sen jag flyttade hem har hon blivit den gamla Ebba igen. jag vill inte att hon ska bli ledsen igen :-(.. Jag vill ha henne hos mig, dygnet rnt föralltid! Men det går ju förihelvet inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar