fredag 3 december 2010

Jag kommer tyvärr sluta

Jag ska sluta på plönninge... Skolbiten har varit lätt som en plätt men allting runt omkring har inte fungerat, inte den sociala biten. Men jag är sjukskriven terminen ut för då får jag mitt bidrag och ersättningen för december.
Min hjärna är ständigt överbelastad när jag är där pga allt som händer, alla detaljer, alla sociala kontakter m.m och pendlingen gör mig väldigt utmattad, jag somnar på lektioner och raster och stressad blir jag av det när jag reser hemmåt. Jag fixar inte egentid (enamtid) det blir ständigt nya skärsår, eller så ligger jag bara nerbäddad i sängen och vågar inte gå upp för då blir det för svårt att stå emot. Jag umgås bara med de andra ungdomarna när jag röker och känner mig inte som en i gruppen, jag har inte fått mig en nära vän. Bara massa "mellanvänner"... Som man känner mellanbra. Men jag är somsagt bara med dem när jag är vid röksvampen.
Neej, det är så mycket som inte fungerar.. Jag kan/orkar inte gå kvar. Det är för mycket sjukt i mig, eller för lite friskt..jag är i för dålig psykisk form. Jag trodde plönnnge skulle göra mig bättre, men det har gått åt det motsatta hållet sen jag började.
Och om jag bestämmer mig för att bli frisk så kan jag inte heller gå kvar. Jag har inte energin att kämpa allt jag kan mot de sjuka och samtidigt gå i skolan och klara det. Det går inte.. Så hur jag än gör kommer jag bli tvungen att sluta.
Men vad som händer efter jul? Ingen jävla aning

Under praktiken blev jag utfryst och lämnad ensam av de andra tre. De pratade inte med mig, de väntade inte på mig, de gjorde sitt och gick sen. För de var "de tre vise männen", "ABBA minus en", "vi tre mot världen" och "det är som om vi tre sitter ihop".. Blev så ledsen att jag inte ville gå till praktiken mer. Men det bestämdes att en fritidsledare skulle vara med hela tiden. Så mestadels var jag med den. Men det blev mot slutet tjaffs, de tyckte att de arbetade mer än mig vilket inte var sant. Men när vi snackat en stund blev jag ledsen och irreterad och sa som det var. Att jag inte kan ta egna initiativ, att jag behöver klara, tydliga instruktioner och någon som säger åt mig exakt vad jag ska göra. Då sa de att de borde fått veta det tidigare.. Men men, skit samma. Jag ska Inte fortsätta.. Jag kommer sakna vissa i personalen jävligt mycket, men ingen direkt i klassen. Men i de äldre klasserna kommer jag nog sakna vissa.
Tur att Facebook finns.. Men det blir väl som det alltid blir. Några meddelanden då och då som den slutar upp att komma/skickas.

Snart kommer mammi hit med lite fredagsmys - tuggummi och julmust light
Och jag har upptäckt tv i mobilen ! Skitbra när man är inlagd måste jag säga! Men måste verkligen ta reda på att det helt säkert inte kostar extra. Tittar via gratis appar så det borde inte kosta?

1 kommentar:

  1. Min lilla älskling.
    Jag önskar så, att jag kunde göra någonting för dig!

    Du betyder så mycket för mig.
    Och när som helst Julia, kan du messa mig, ringa mig! Bara peta på mig, jag reagerar. Jag vill finnas för dig. Hundra procent. Jag älskar dig.

    Jag önskar jag funnits där för dig lite mer.
    Det hade kanske inte gjort någon skillnad för hur du mår. Men vad du än gör, så vill jag inte att du ska känna dig ensam. Jag finns här. Alltid. Du är en underbar människa som är värd att leva. <3

    SvaraRadera