Yeay! Idag ska jag få gå ut i en timme med mammi! Fy fan vad skönt det ska bli alltså... Det får bli hajen, måste köpas lite (mycket) pepsi och lite hygienprylar.
Jag har funderat.. Jag kommer aldrig (om jag inte får rätt hjälp) kunna fungera bra i normala sociala sammanhang, tex jag kommer aldrig klara av ett jobb, gå i skolan, umgås i större grupper m.m. Jag kan inte betee mig som man ska, hur man är social och skaffar vänner och hur man liksom bara är "normal".. Jag tänker inte som andra. Mina hjärna fungerar på ett annorlunda vis. Och jag HATAR det. Förbannade autismspektrumstörning! Varför just jag? Och så slänger vi på en bunt andra diagnoser på det.. Jag lyckades inte i skolan. I gruppen kände jag mig så annorlunda. Jag betedde mig inte som de andra. Jag kunde inte vara social och normal. Jag grubblade på hur jag skulle vara och bete mig.. Men jag kom inte på nåt vettigt svar. Det är så mycket som är fel på mig. Som jag märker att de andra gör men inte jag. Och att typ mer än halva programmet är översociala pga adhd och jag är undersocial gjorde inte saken bättre...
Så det jag har kommit fram till är att jag kommer aldrig klara att ett normalt liv som innehåller jobb, vänner, familj m.m om jag inte får hjälp med att leva med min diagnos. Hjälp med hur jag ska agera och vara.. Jag kan aldrig bli av med min diagnos, men jag kan lära mig leva med den bättre och bättre så den inte syns lika mycket.. Liksom.
Jag kommer bo hos min far i nåt halvår när jag skrivits ut. Min syster orkar inte mer. Hon ska inte behöva se sin syster ligga blodig, inte behöva va ensam för vi är på akuten, inte behöva höra våra bråk om "sjuka" saker, inte behöva höra våra prat om det "sjuka".. Så nu får det bli pappa ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar