För nästan exakt tre år sen flyttade jag till ett behandlingshem. Vi var så hoppfulla, jag och min familj. Vi trodde verkligen på någon magisk lösning. Att det skulle få mig frisk!
Men det fanns ingen magisk lösning. Inte ens behandling fanns det. Eller "miljöterapi", det var min behandling. Har fortfarande inte fått kläm på vad "miljöterapi" är.
Det gjorde mig inte frisk. Det enda som hände var att jag bodde där det jobbade underbar personal, jag kom överens med de flesta men vissa var verkligen underbara. Och jag fick ta hand om två ubergosiga hästar och jag blev bästa vän med en vildkatt. Men efter ca 6 månader blev mitt självskadande så intensivt att jag på midsommarafton skickades till bup igen. Det bestämdes då att "varje gång Julia skadar sig så hon måste uppsöka sjukhus ska hon hit igen (bup) i minst 5 dygn". Den sommaren spenderades på bup, hela förbannade sommaren nästan. Och jag blev sondad för jag hade slutat äta. När jag sen kom tillbaka till beh.hemmet började helvetet! Jag skickades fram och tillbaka, fram och tillbaka... Som en jävla vante typ 30 mil enkel resa mellan beh.hemmet och bup. Ibland stannade jag bara fem dygn, ibland några veckor.
Men när nästa sommar kom orkade jag verkligen inte mer! Jag var helt slut! Den sommaren började med gipsade armar och vak i veckor! Men slutade med en hemflytt till vbg igen! Mina föräldrar (med flera, och jag så klart) tog beslutet att jag skulle hem igen!
Var skadefri i 144 dagar... Sen börjades det igen.. Överdoser och skärande. In och ut på PIVA. Ibland gick det månader emellan inläggningarna.
Men nu är jag ju inlagd igen.
Jag är 19 nu (el. På torsdag), jag las in första gången när jag var 13.
Min samtalskontakt har tagit upp beh.hem nu. Ett specielt. Hon tror att just det skulle vara ett ställe för mig. Jag kan hålle med henne, kanske. Svårt att säga när man bara läser om det. Jag sa att jag förlorar ju inget på att kolla lite närmare på det?
Jag vet inte om det är rätt beslut att flytta till ett beh.hem..
Om jag följer min plan jag har nu kommer jag bo hos min far och inte göra så mycket om dagarna om dagarna. För praktik fixar jag inte. Men jag ska ta hand om Ester och så ska jag köpa en kanin! En söt liten kanin! Gud vad jag längtar! Måste bara bli lite stabil och bättre och skrivas ut förstås.
Jag saknar min Ebba.... träffade henne några få minuter idag. Min lilla bebis. Gud varför får man inte ha husdjur på psyk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar