vilken start man fick på dagen, bältad... Fan. Det är inte kul.
Igår försvann mammas solsken när hon lämnade besöksrummet och allt blev mörkt och hemskt igen. tyvärr. Jag duschade senare, bakom ett drapperi så personalen bara kunde se mina fötter. Hände en liten grej.. Drog upp ett sår. Men de strippa ihop det igen.
Så i morse började kampen. Jag ville få upp det igen, och det slutade bältad.
Efter det var det lungt en stund, sen kom önskan och förskte att dra upp det igen.. Men det la sig efter en stund och nu känns det ganska okej för stunden iaf.
Jag hoppas resten av dagen blir lika lugn som den är för stunden. Jag vill egentligen inte kämpa emot personalen, Kriga mot dem. Det är mycket jobbigt, både psykiskt och fysiskt. Men det blir så ändå. När jag vill något jag inte får liksom.
Mammi kommer senare. Kanske med nytt solsken, men jag vet inte om jag orkar träffa henne. Kanske en liten stund iaf.
Jag vill ha besked om hur jävla länge jag ska behöva stanna här. När jag kan åka tillbaka till Egehem. Och börja leva på det nya viset i lilla huset med egen personal. Bara det inte blir som nåt slags vak!
En lite rolig grej, Jag tyckte det va mycket kul iaf.
Efter att jag grävt i såret så sa jag att jag grävt ner till benet och det trodde de tydligen på fast jag skojja ju bara. Så imorse fråga de om såret verkligen gick ändå ner till benet. Haha ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar