fredag 24 januari 2014

Jag tror den hjälper

Ännu en sömnlös natt. Jag var vaken hela natten och nu vaknade jag precis och klockan är halv fem. Så jävla bra gjort Julia.
Jag satt uppe och skrev hela natten. Jag får sånna ryck ibland. Bara skriver ochj skriver och skriver. Inget särskilt egentligen. Bara meningslösa ord, men det är så skönt att göra det.
Inatt gjorde jag lite dumma saker. Jag stoppade in saker i gipset. Min hjärna säger att såret ska bli infekterat. Men förhoppningsvis kommer det inte bli så. Men min dumma hjärna är som den är.
Jag har fått tid att byta gips på måndag. Om jag fattat saken rätt ska de söva mig och byta
gips.
Jag har inte direkt varit en lätt och lugn patient på sjukhuset. Jag har varit ganska besvärlig, totalt hysterisk och skrikit, slagits (inte för att skada utan för att ta mig ut ur deras grepp) och de har ibland fått va typ fem personer och ligger på mig och håller fast mig.

Mammi kommer nästa lördag! Jag längtar jättemycket. Även om det inte var länge sen vi sågs saknar jag henne jättemycket. Hon kommer på lördag morgon/förmiddag. 
Jag saknar alltid min familj, även om det var igår jag träffade dem. 

Jag tror min nya medicin, clozapin, börjar hjälpa. Jag har inte det extrema tvånget att skada mig så fort vaken tittar bort en sekund. Och jag mår bättre bara. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar