Inlagd och misslyckad

Jag skar mig i handleden, utan att träffa en ådra, fick bara ett fult sår, skar mig några gånger armen och tog en överdos. Jag ville dö, men så blev det inte..
Jag vaknade upp på IVA i varberg, men jag var grymt påverkad. Var medvetande från och till, övertygad om att jag var i halmstad. Jag hörde saker som ingen sa, sa konstiga saker "sitt Ester sitt" och pekade på mamma, jag hade berättat för alla att jag skurit på i båda amrarna, men när jag sedan blivit fixad i bara högern tyckte jag det så jävla konstigt så jag skulle bevisa det. Jag själv var ju övertygad att det skulle va så, jag trodde verkligen att jag hade sår på båda armarna "men, det finns ju inget här" sa jag och började leta. Sen skämdes jag som fan, jag visste la fan egentligen att jag bara hade på högern. Jag försökte leta reda på fjärkontrollen på mitt rum på PIVA, bara det att det finns inte ens tv på rummen här. Sånna saker höll jag på att säga under tisdagen, alltså helt sjukt konstiga saker..Min hjärna lurade mig tusen gånger denna omgång.. Det blev lite värre nästan när jag började få lite klarare stunder, mellan alla konstiga saker jag sa blev jag ju då medveten om dem. Fy fan..
Men jag vaknade upp betydligt klarare i huvudet idag på PIVA, jag hade körts ner hit igår men det visste jag om iaf. Morgonen bestod av att dra bort alla strippar, eftersom de inte hade sytt, jag ville inte. Men det blir sånt kli i fingrarna med sånt där ju.. Det kliar så mycket att det är svårt att låta bli verkligen! Men när jag gick på toaletten upptäckte de allt blod i sängen. Så jag blev omplåstrad igen. Jag vaknade också upp med ett jätteblåmärke på bröstet. De hade tydligen bankat och tryckt lite där för att få mig att vakna, se om jag reagerade på smärta. Tack vare de idioterna har jag ett megablåmärke! När jag vaknade i början kommer jag starkast ihåg hur jävla ont jag hade i min höft, jag hade så ont att jag grät! Jag förstod inte varför och det gjorde ignen annan heller tror jag. När jag skulle flytta mig, eller skulle bli flyttat så bara grät jag helt förtvivlad. Jag har ont idag också, men det börjar gå över. Jag trodde fan de hade tappat mig i golvet så den gått av eller nåt Haha.
Pappa kommer hit till mitt läkarsamtal vid ett. Om läkaren tycker jag ska läggas in ska jag försöka stanna här frivilligt, då kan de inte tvinga mig till något. Och de får inte röra mig heller. Och jag har större channs att påverka när jag ska skrivas ut också. Och jag slipper känna den där hemska känslan när man har LPT, att nån annan har makten över en. Fy...

Sicket jävla misslyckande...
Jag skar mig
Jag tog en överdos
Jag dog inte
Jag ligger inlagd på PIVA
+ alla dessa misslyckanden så har alla kommentarer och konstiga konversationer gjort att jag nu i efterhand skäms ihjäl!

Vet inte vad som hända nu framöver... Vet inte vad jag vill, rättare sagt, som jag fortfarande vill..
Mina föräldrar säger jag behöver en paus, visst kanske är sant. Men hatar att va här inne juh.
Det känns som om jag gjort hela världen besviken nu, som om alla trodde detta var över, slut med liksom. Att jag mådde bra. Meen så händer det igen...

Nu har jag haft läkarmöte. åde bra och dåligt!
Vet ej hur länge jag ska stanna MEN det är frivilligt. Det betyder att JAG bestämmer.
Jag kommer få seroquelen höj, kanske att det hjälper. Är bara jävligt rädd att jag ska gå upp nu! Fick ju inte topimaxen höjd,den mot den biverkningen. Och jag frågade inte heller.
Sen ska jag fortsätta med mitt veckoschema, gå ut med boendestödjarna och mina föräldrar... Isamma tempo, just har jag inte orken, vill bara dö. Men det blir väl inte bättre att bara ligga i en säng heller! Och imorgon är det inte Nackhälle för det är röd dag. SKÖNT då har jag jag haft en hel veckas vila från det. Kanske det känns bättre på måndag. Nu behöver jag inte gå till VPM heller.
När jag har hört allt som bestämts och träffat folk igen också, känner jag hur skönt det hade varit om allt bara blivit tyst. Om jag dött helt enkelt.... Ursäkta mig. När jag hör hela veckoplanerna eller ställer mig framför en spegel, när jag börjar hata mig själv igen... När jag börjar känna mig äcklig och att alla hatar mig.... Och all annan... skit som finns i mitt huvud börjar infektera mig på nytt, hjärnar är redan infekterad..då börjar jag på nytt bara önska livet ur mig själv igen.