Orken försvinner

Jag har inte kollat min mobil på typ 4 dagar. Jag vet inte varför, palla liksom. Min ork försvinner mer och mer.. Bajs..

Ursäkta att jag är så jävla negativ nu för tiden..

Idag har jag och Elina och pappa haft en dag för oss själva. i började med att fika på stan, sen skulle vi bowla, så vi åkte till superbowl men det var inte öppet. Så då åkte vi till den andra bowlinghallen men den var inte heller öppen. Då åkte till ÖoB, de sålde ut alla ridprylar. Jag ska köpa ett par ridstövlar, de kostar 75 kr! Inte den bästa kvaliten, men jag använder ju mest mina ridkängor, det är bara bra att ha liksom.
Sen åkte vi till farmor... Fan alltså.. Det var middag, och varje gång säger pappa "du har ingen press på dig att äta, ingen alls!". Men när vi sätter oss vid bordet så blir det så ändå! De skickar faten till mig, denna gång hamnade broccoli på min tallrik. Och när jag ätit upp den så frågar farmor genast om jag vill ha mer, Jag svarar nej. Men hon hämtar mer och skickar fatet till mig. "ska du inte ha lite mer?".. Och lite mer broccoli hamnar på tallriken. Sen frågar farfar om jag vill ha sås och potatis, men det ville jag absolut inte! Så idag har jag ätit broccoli fast jag absolut inte fick! Efter maten blev jag helt plötslit sjukt trött och var tvungen att lägga mig och sova.. Men det är skönt, då slipper jag ångesten. Min kropp gör så ibland när jag mår dåligt, så det kan va därför jag somnade. Det händer ganska ofta, att jag somnar.. Det är nån sorts grej min kropp gör, för att jag ska klara ångesten ibland. Sova bort den, och det är jag tacksam för.
Jag kommer nog sjukanmäla mig imorgon.. Vill va ensam.. Orkar mindre och mindre, jag blir bara svartare på insidan för varje dag. Glädjen och livsgnistan försvinner lite då och lite då.. Utan att jag märker det, och plötsligt upptäcker jag att den har blivit mindre än vad den var sist...Varje dag faller jag lite djupare ner i helvetet och skiten igen.. Hur ska jag göra? Hur ska jag klara det här? Hur ska jag stoppa detta? Jag kan inte prata med nån om det, kan inte säga hur det verkligen är... Kommer allt bli som förut? Kommer jag förstöra mitt liv igen, kommer jag förstöra allt så plönninge inte blir möjligt? Jag börjar bli rädd! På riktigt...
Ångesten kommer oftare och hårdare, den är svår att klara av. Men jag visar inte mycket, fasaden är som den ska va, jag ser glad ut, ser ut att må bra.. slippa alla frågor och slippa oroa alla runt om kring.
Pappa har jag gett vågen till, ska nog inte ta tillbaka den på en hel vecka..