Jag har slutat ta mitt naltrexon. Men personalen envisas hela tiden med att komma med den till mig när det är medicindax! De kan inte förstå hur jag VILL skära mig. Men så är det, jag vill... Jag vill skära mig.. Men om jag känner att jag behöver så vill jag kunne göra det vart jag vill på kroppen utan att natrexonet dämpar effekten eller gör så jag inte kan skada mig på vissa ställen. Jag är fast igen... Men bara för att jag vill betyder ju inte det att jag ska. Bara för att jag inte tar den betyder ju fan inte det att jag kommer skära mig. Jag vill helt enkelt bara utan några som helst problem ha möjligheten.
Så innan jag fick åka hem med min far var en läkare tvungen att bevilja det. Så har det inte varit innan, jag har fått va ute från avd. med föräldrar och boendestöd hur mycket jag vill utan läkares tillåtelse vid varje tillfälle. Men bara för att jag slutat ta naltrexonet och utryckt att jag vill skära mig (men inte just nu, men det trodde dom att jag menade) så var jag tvungen att prata med en dum läkare. Jag blev så arg att jag grät när jag fick höra det.... Töntigt men sant...
Men imorgon kommer jag skriva ut mig, om läkaren inte gör det alltså. Vi kom ju överens om att jag skulle få perm igår till idag. Och om det gick bra skulle jag nog skrivas ut imorgon.
Permen gick ganska bra, förutom att jag hade svårt att somna. Jag tog medicinen tidigt för att somna tidigt. Men jag somnade inte förän typ 3-4 timmar senare kanske...
Jag har varit hos pappi idag, tre timmar. Vi gick en lång runda med Ester, sen slappade vi bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar