Just nu är allt lite jobbigt. Jag känner mig deppig och har ångest nästan hela tiden. Dödstankar bombarderar hela min kropp, hela min hjärna. Kroppen skriker, hjärnar skriker.. Efter det vassa leksakerna. Igår skar jag mig, men det var väldigt väldigt ytligt. Kommer läka på några dagar.
Varje gång jag är med mina nyfunna vänner ska jag vara glad, framåt och skratta och skojja. Men varje gång jag ler gör det ont. Det skär i mig på insidan, det tar emot. Jag vill inte, det känns så falskt. Men detta kanske går över. Det har varit såhär i 3-4 dagar ungefär.. Så det kan försvinna av sig självt. Det brukar det göra. Eftersom det inte varit såhär under en längre period så är det nog inget att oroa sig över. Varje gång det är lektion vill jag bara stanna på rummet och lyssna på min underbara ljudbok, sista twilight-boken. Den är helt underbar!
Det finns spotify på datorerna här! Och eftersom jag är premiummedlem så jag kan ha det i mobilen så använder jag det hela tiden, och mina spellistor jag har i mobilen är ju fan samma som på datorn. Jag är inte så insatt i programmet, så jag blev imponerad!
Jag sover och vilar en hel del. Men det är så skönt. Att somna när det är som värst, det är något min kropp gör för mig. Och jag är så tacksam att den har den funktionen..
Igår på idrotten höll jag på att bryta ihop...
Jag kände mig så jäääävla dålig och värdelös!
Vi började med en samarbetsövning, som var såinihelvtes mycket kroppskontakt! Så jag var absolut inte med! Jag ville fan inte stå och kramas med mina klasskompisar! Sen var det en bolllek. Jag klarar inte sånt, att va i lag. Jag vågar inte ropa "passa mig" och springa runt och försöka ge mig på folk för att ta bollen och sånt. Så jag gick åt sidan..
Sen var det staffet. Först ville jag va med, men när det nästan va min tur att springa för laget. Så började jag lipa, men bara några få tårar som ingen såg och gick åt sidan... Men efter typ 3 omgångar ville jag vara med. Jag såg att det var en del som inte var så jävla snabba. Som jag inte är! Så jag vågade va med sen.. Jag samlade ihop mig, för jag var helt knas på insidan.. Fy fan! Men jag bestämde mig! Och sen var jag med lektionen ut! :D När vi var färdiga och satt och stretchade så började det spö regna, då sprang jag hem! Men när jag kommit halvvägs så kom jag ju på att jag hade ett jävla gult band runt mig.Så då fick jag springa tillbaka. Och sen hem igen. Gud jag höll på att dö! Fast det var inte så långt, pinsamt kass kondition!
Sen var det ju duschen.. Jag började lite på vristen.. Kanske fem små rispor. Sen gick jag vidare till handleden, två små små små sår. Och då menar jag väldigt ytliga, nästan papperskärsår.
Sen ville jag fortsätta, djupare och djupare. Hugga sönader min handled. Träffa pulsådern.. Så gärna. Men jag kan inte ! INTE NU! Och ska frititspersonalen hitta mig då eller? Naken i duschen? Helt nerblodad? NEJ!! skulle fan inte tro det! Om det ska göras så ska det fan va lite mer planerat.. men jag vill inte dö på det sätter så att jag verkligen vill ta livet av mig på riktigt. Det finns olika sätt att vilja dö på. Ett sätt att inte önska något annat och konstant gå och planera sitt perfekta självmord! Inte en minut man inte önskar man vore död. All energi går åt till att planera sin död. Hela ens huvud bara skriker med tankar "TA DITT LIV" hela tiden. Man ser bara ett alvernativ, det finns bara en sak man helst av allt vill göra, och det är dö..
Ett annat sätt är att vilja dö för att det tar emot. Att allt är så jobbigt och orken är slut, så att döden känns så lockande, det vore så skönt om allt bara kunde ta slut. Men samtidigt finns det så mycket man vill! Man har så mycket man fortfarande lever för, älskar och fortfarande vill göra och uppnå. Så att ta livet av sig är inget allternativ, fastän det vore så jäävla skönt om allt bara kunde ta slut!
Eller just nu är orken rätt så slut. Men är det så konstigt? Allvarligt? Nej, det är det inte. Flytten till skolan, skolan, kompisarna, plugga m.m... Jag tycker inte det är så konstigt om orken är borta för tillfället! Så jag ska inte ta livet av mig, det får ingen tro. Det är bara just nu som det är så jobbigt, och nu som jag vill. Men vill och ska är inte ens nära varandra!
Idag ska vi bowla med skolan. Egentligen skulle det vara skytte-prova-på. Men skyttestället var inte öppet. Så vi är ett litet gäng som drar och bowlar istället. Det ska väl bli kul.
På lunchrasten förljde jag inte med till matsalen, jag la mig och sov i stället. Men efter en halvtimmet kom Ja (ledare) och väckte mig. Jag hade en tvätt-tid. Fy fan vad jag är frusen idag! Helvete, jag är megatjockt på klädd idag. Ändå iskall. Men iaf så då ville jag verligen ligga kvar i varma sängen! Men jag gick upp. Nu när det är piss så gör jag saker ändå! Det är en stor skillnad alltså! Hoppas jag bara orkar med att fortsätta! För att bara skita i allt brukar bara förvärra saker! Så fortsätta göra grejer även när det tar emot, det är något jag verkligen ska fortsätta med!!
Men nu efter lektionen ska jag ta en varm jäävla lång dusch! Så jag får upp kroppstemperaturen lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar