Lunch i en matsal

Idag vaknade jag tidigt.. strax efter sex. Men det var bara jag hemma. Men jag gjorde som vanligt. Gick upp och tog medicinen och sen gick och la mig för att somna om. Men det gjorde jag så klart inte. Men det var något som var fel.. Jag var så jäävla orolig.. extremt hårda, snabba, bultande hjärtslag.
Bestämde mig tillslut för att ta en dusch, sen äta. Tog mig en dusch och gjorde lite frukost. Men det var inte mycket frukost jag åt. Sen kom La, men det tog mig sen en timme och tjugo minuter att göra mig klar. Kul för La :P Men när jag var klar gick ut. Vi skulle gå till stationen och jag skulle köpa en tågbiljett till göteborg. Vi tog med oss Ebba. Men vi kom inte långt, Ebba vägrade. Så vi fick vända. När vi kommit till ytterdörren fick hon ett astmaanfall! Hon har inte fått det på år! Vi trodde astman var borta för evigt. Men hon fick 4 små anfall jättetätt intill varandra så jag var skiträdd. Hon hann ju knappt andas emellan dem.
Sen gick vi och köpte min biljett och gick tillbaka.
Jag åkte till göteborg för att träffa en vän. Men på tåget ringde min mamma.. Hon hade pratat med Plönninge. JÄVLAR SÄGER JAG. Hon berättade vilka som skulle gå i min klass. Vi blir 4 tjejer, 6 killar. Killen från min ridgrupp kommer börja. Jag tar för givet att jag är äldst men det gör mig inget. Sen småpratade vi lite, jag trodde ju att i ettan så åt man båda måltiderna uppe i "våran" byggnad. Men man äter lunchen i stora matsalen! HERREGUD! JAG KAN INTE ÄTA I EN MATSAL! FAN HELVETES FAN FITTA...! när hon sagt det bröts samtalet. Tårarna kom, jag kämpade med all min kraft för att hålla tillbaka dem, och lyckades som tur var! Jag kan inte sitta i en stor fet jävla matsal, för 280 elever och äta vilken mat som helst bara sådär. Men att kunna äta vilken mat som helst, det är något som jag måste lära mig. Jag måste släppa på den kontrollen! För jag kan inte begära att jag ska få laga min egen mat i 3 år. Men jag gör det gärna i början... eller vafan jag vet inte.. Jag visste ju hela tiden att det skulle bli problem med detta! Jag hade ju anledning att oroa mig! FAAAAAAAN JAG VILL INTE
Jag vill inte gå till uppropet. Alla kommer att va med varandra, ingen med mig. Alla kommer anpassa sig men inte jag. Alla kommer att fixa att gå i skolan, gå kursen, lektioner, men inte jag. Alla kommer klara sig fint men inte jag.
När jag väl var framme i gbg så var alla negativa känslor undanstoppade för tillfället. Nu skulle jag ha kul! Jag och min vän gick och fikade, men det var svårt att hitta ett cafe så som det regnade. Varende jävel verkade vara och fika. Men tillslut hittade vi ett som hade jättegod chailatte. Vi gick sen runt i göteborg, kollade i affärer, olika stånd som var pga gbgkalaset, pratade och hade jättekul.

Jag börjar skolan om en halv vecka, jag kan inte tro det! Jag kommer ALDRIG klara det... Inte en chans..

Idag hade jag hoppats på att mina grejer jag beställt från hööks skulle kommit, men de kommer nog imorgon. Det är mest fina ridstrumpor och lite sånt.