Malmö city horse show

Idag åkte jag och mammi till malmö! Till "Malmö city horse show". Det var gratis, och allt som är gratis är ju bra, eller hur? ;) Vi såg en massa roliga uppvisningar och tävlingar. Alltifrån voltige till ponnyhoppning. Blev så grymt imponerad av voltigen! Shit alltså, vad tjejerna var duktiga! Och vilken duktig häst de hade! Så tålig, att den inte reagerade medans de hoppade upp och hamnade lite var stanns på den, stog på den, var typ 4 pers på den, gjorde akrobatik på den och sånt. Den var jättefin också ;) Haha. Det var iaf jättekul och jag fick något annat att tänka på. Men när det var dags för en stor hopptävling som jag gärna ville se kom rastlösheten som inihelvete. Tävlingen var försenad i 30-60 minuter. Så vi satt på läktaren och väntade, jag klarade inte av att bara sitta och glo. Så då gick vi en runda på området och sen åkte vi hem. Men det gjorde inte så mycket att vi missade tävlingen, jag hade ju sett så många roliga grejer ändå.
Innan vi åkte hem stannade vi på Ica Maxi och jag köpte lite smink. Behövligt kände jag, och jag hittade ingenting som jag direkt ville ha eller behövde i stånden som fanns på tävlingsområdet, så pengarna gick till smink istället.
På hemvägen stannade vi till hos pappi och jag hämtade lite grejer.

Gissa om jag är nervös? Jag håller nu på att dö. Det har jag gjort i flera dagar men nu är det så hemskt. Jag vill dö. På riktigt! Jag vill fanimej inte till skolan, jag vill hellre ta livet av mig än att åka dit i morgon. Men det är på grund av nervositeten och rädslan. Om den inte fanns så skulle jag fan inte vilja något annat än att åka dit på en gång ju! Jag vill inget hellre än att börja där.
Plönninge kom upp på tal för första gången för lite mindre än två år sen! Jag sökte dit förra året men drog mig ur. Men jag ville börja men var inte redo. Jag har alltså väntat på imorgon i nästan TVÅ JÄVLA ÅR. Och kämpat och åkt på bakslag och tagit mig upp och fått bakslag på bakslag... Men jag har tagit mig upp så många gånger.. men också haft ett sånt jävla helvete. Men jag har tagit mig så långt nu, så långt ifrån det sjuka! För att jag vill så gärna börja på skolan, så den har varit min största motivationskälla. Tack vare ridningen och plönninge är jag där jag är. Och nu är jag här!!!! Tänk om det inte alls är som jag tänkt mig då? Att jag kämpat för nånting som är piss! Nåt som jag inte alls vill.. Nåt som inte alls passar mig! Vad händer då? Gaah, alla tankar gnager hål i huvet på mig. Men jag åker dit med lagom stora förväntningar tror jag. Inte jättehöga, inte pyttesmå. Lagom tror jag?
Men jag är ju så rädd.. Jag är så rädd för så många saker, så rädd för att misslyckas. Jag ligger väldigt mycket sämre till än de andra. De kommer direkt från skolan. Det gör jag inte, jag har haft ett skoluppehåll på 3,5 år! Jag kommer fan knappt ihåg hur man gör! Hur man ska föra anteckningar på bästa sett, hur man lägger upp sin läxläsning på bästa sätt, hur man arbetar bäst på lektionstid m.m.! HJÄLP ALLTSÅ..! HUR FAN SKA JAG LYCKAS? Jag kommer inte klara det.
Och att jag är rädd för så mycket, att jag blir så lätt nervös för saker som andra inte ens tänker på underlättar ju inte heller. Att jag oroar mig för saker som för andra bara är smågrejer är fan ingen fördel!

Imorgon bitti ska jag till Ra. Jag tog tiden 08.30. Jag vaknar ändå så tidigt. Sen efter det ska jag och mammi fika på stan.. Sen hem och kolla igenom allt och sen är det dags att åka!
Tänk om jag inte klarar att sätta mig i bilen? Eller kliva ur? Eller börjar störtlipa? Eller något annat hemskt? Tänk om de andra blir vänner men jag hamnar utanför? GAAAAAH!

Nej, JAG SKA VISST KLIVA UR BILEN, JAG SKA KLARA DETTA ALLTSÅ!

Jag har tagit min medicin och ska lägga mig och kolla på min älskade nip/tuck nu... God natt!