På måndag klockan 11.. Då kommer beh.hemmet och pratar med mig. Det kommer vara jag, min far, folk från VPM och från PIVA med på mötet. Det kändes så lång tid. Att vänta en vecka.. Men nu är det snart torsdag och halva veckan har gått.
Pratade med läkaren idag. Sakerna i magen är kvar.. Så de satte in laktulos, men det vill jag inte ha! Men efter sex veckor så tycker de att sakerna inte borde vara kvar.. Bara en liten koll hur det var med mig.
Jag har hela tiden varit så sur på alla eftersom alla tar det så självklart det här med behandlingshemmet. Att jag ska dit.. Men som sagt, ingenting är klart med det! Har sagt att det måste finnas en plan B! Jag känner så starkt att jag inte kommer få flytta dit.. Kanske för min svacka och tydliga brist på motivation. Kanske på grund av att när jag är i frihet och mitt skärande sätter fart så blir det så inihelvete intensivt. Men jag har under året också klarat måånga många dagar i sträck skadefri! Så kanske kan det fungera på deras hem? Det som gör att jag känner att de kommer tacka nej är att jag inte kan lagas.. Inte med lokalbedövning, utan måste sövas. Men det är större risk för min hälsa att få narkos än att skickas hem med gapande sår... Att de kommer se det som ett problem. Eftersom det finns en infektionsrisk..
Men vill jag dit? Vill jag leva överhuvudtaget? Vad vill jag? Just nu vet jag ingenting känns det som... Men egentligen, jag har två val.. 1) dö! 2)försöka förändra något.. Det är inget liv att ha, det jag har.. Min sjukdom är PISS och att fortsätta leva likadant... Fan heller.. Låt mig dö eller bli lämnas i fred så jag kan skada mig bäst jag vill.. Karva så jävla mycket jag vill!! Ursäkta.. Jag har ingen bra kväll..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar