Mammi var här idag. Vi kollade en kanonbra film!
Imorgon kommer u-c.. Skulle skrivit ner mina rädslor tills imorgon vilket jag inte har gjort. För jag tror inte att jag är tuff och motiverad nog att jobba med dem nu.
Angående beh.hem.. Det finns två stycken som verkar väldigt bra. Nu måste bara någon från landstinget skicka ansökan till dem. Så får vi se om något av dem vill och har plats för mig.. Annars är det till att leta vidare. Suck alltså.. Det är inte jag som insisterar på ett beh.hem.. Det är så bara att jag vill bort ifrån den här jävla avdelningen och bort ifrån familjen. Lägga ansvaret över mig på någon annan, för enligt typ hela världen kan jag definitivt inte ta ansvar över mig själv, över mitt liv. Men det har stått väldigt stilla, inget har hänt. Det var två veckor sen behandlingshemmet sa nej och ingen som helst info om att någon planerar nåt, letar beh.hem.. Eller nåt annat. Så min mor har varit flitig i letandet..
Känns surt som fan. Jag vill bara dö..
Men förmiddagarna går ganska snabbt förbi. Beror nog på medicinerna jag får och bristen på saker att göra. Jag blir lite vinglig och seg den första delen på dagen.
Ju mer man vilar destå segare blir man egentligen..
Jag saknar min hund! Jag saknar henne nåt så grymt.. Det hugger och sliter sönder mitt hjärta att behöva vara ifrån henne.. Hon är mitt allt och jag märker på henne hur hon påverkas av mitt "komma-och-försvinna" beteende.. Att inte kunna förklara för henne att jag kommer komma tillbaka! Jag försvinner inte för alltid! Det gör ont att hon behöver flytta mellan farmor och mamma för att mamma måste jobba.. Det har gjort min älskling lite... Ska vi kalla det lite psykiskt instabil? Eller nervös? Hennes hudsjuka försvärras när hon tvingas flytta fram och tillbaka. När jag kom hem efter beh.hemmet och bodde hemma helt och boendestödet kom till mig så jag kunde va med henne jämt, (kombinerat med specialmat) blev huden bättre! Mycket mycket bättre. Magen blev helt fri från det röda kliande, och flera av tassarna nästan helt fria. Nu är hela magen, rumpan, tassarn men även armhålorna drabbade.. :-( så det är nog ett täcken på att hon mår lite sämre psykiskt...
Fan! Jag älskar henne och jag hatar de som tvingar oss att var ifrån varandra!
Förbannade jävla kukhuven!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar