Idag har pappi varit här. Har spelat kort och pratat lite om morgondagen.. Jag är så nervös. De kommer ju imorn, beh.hemmet. Jag undrar så vad de kommer fråga och prata om. Om de kommer ge nåt som helst litet besked om jag de vill ha mig eller inte. Om de efter mötet redan vet att en flytt dit inte är möjlig är ju det bästa att berätta det på en gång.. Så jag inte går och väntar pch kanske bygger upp nån form av förhoppningar helt i onödan! Om de behöver diskutera saken vidare så förstår jag ju det också. Men frågan är ju hur mycket jag själv är villig att kämpa för ett bättre liv.. Jag vet ärligt inte. Just nu är allt så jävla pissigt.. Jag har ett mindre helvete på avdelningen och vet ingenting om framtiden. Jag kanske blir mer positiv och villig när vi pratat lite? Jag vet fan ingenting. Men jag är bara jävligt nervös. För vart ska jag ta vägen om jag inte ska dit?
På tisdag är det länsrättsförhandling. Jag tar för givet att LPT:t blir förlängt. De vågar väl ingenting annat med tanke på vad som hände sisst. Blev utskriven (lpt:t gick ut och förlängdes inte, kändes lite som om det inte gjorde det för att de skulle slippa förhandling). Dagen efter skar jag upp vaden och blev LPT:ad och inlagd på nytt..
Gud vad jag hoppas att morgondagen går väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar