dygnet att jag ser suddigt och ögonen svider.
Jag hoppade ridningen igår. Åkte på perm och fikade med mammi. Åkte sen hem en sväng.
När jag kom tillbaka till avdelningen skar jag mig i armen men inte så superallvarligt. Gick till akuten men ingen gjordes pga min spruträdsla.
Fick vak. Men det värsta skulle bli värre än värst.
Visitasionen var nog bland det värsta jag någonsin tvingats göra. ALLT skulle visas. Rumpa, bröst och framsidan också.. Det har jag aldrig behövd visa. Jag grät och grät och var så ledsen. Det blev en liten kamp.. Paniken steg mer och mer för jag visste att om jag inte gjorde det självmant skulle kläderna slitas av! Så tillslut klarade jag av att visa min framsida och baksida. Jag vet inte vad jag ska säga.. Men jösses.. Jag mår riktigt illa när jag tänker på det....!
Idag har det vart så jobbigt runt toasituationen! Tillslut kom vi fram till en lösning som ändå skulle kunna gå. Och innan dagpersonalen skulle hem sa jag "glöm inte berätta hur det ska gå till på toa"! Och de lovade, men vad händer? Det blev fel! All info kom inte fram!!!
Enligt dagpersonal vad det okej att stå i glipa i dörrn när man har klistervak. Men när kvällspersonal kom sa de att man måste stå inne på toan och det funkar inte för mig! Jag kan inte kissa då!! Det går bara inte! Men när nattpersonal kom sa de samma som dagpersonalen! Så nu har jag äntligen tillslut kunnat kissa..!
Var helt förtvivlad..!
Och det har på ett dygn vart flera incidenter då personal sagt saker och sen har det blivit "det har jag aldrig sagt!" Gud jag blir så trött!
Och jag orkar inte detta..! Jag orkar inte vak..!
Jag orkar inte livet!
Jag orkar inte ångesten
Men vak.. Det är något som lätt knäcker mig..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar