onsdag 16 mars 2011

Två dagar kvar!!!

Såg en riktig Juliafilm idag. En katastroffilm, sånt älskar jag. "2012", en mycket mycket mycket bättre version av "day after tomorrow"! Skitbra, låg helt paralyserad av spänning typ hela tiden!
Har upptäckt ett mycket bra (jag vet att de flesta som ser det är mycket yngre än jag) program på svtPlay!
Ponnyakuten! Skitbra! Och jag lär mig hur mycket som helst av det. ;-)

Jag blir fan knäpp.. Mamma kom hit, och efter en pyttestund sa hon en liten kommentar som jag i vanliga fall bara ignorerat, skämtat med eller så.. Det var inget specielt! Och då blev det att jag exploderade som sist. Men denna gång "stoppade" vi explosionen i tid. Jag taggade ner och vi beslöt oss att be om lov att få gå ut en timme. Så bara för att göra något åkte vi till Coop.
Vill rymma bort och inte jäkomma tillbaka. Inte till en meningslös, kass vardag som ser ut som den gör..
Jag har verkligen fått kämpa nu för att hålla mig skadefri fram till konserten. Hur blir det sen? Vad kommer hända? Hur länge kommer jag ens bry mig att vinna mot ångesten när jag inte har ett supersupersuper viktgt mål att komma till? Eller kommer jag förvåna migsjälv och fortsätta va skadefri ändå? Kanske är det tillräckligt skrämmande att få vak att jag kämpar för att slippa? Men vak har aldrig lyckats avskräcka mig förut. Men därimot att få fortsätta gå ut så jag får fortsätta träffa min bebis fram tills flytten? För efter flytten kommer vi fan inte ses ofta alls ju! Ebbisen däremot, kan kanske motivera och få mig att åtminstonde tänka en eller två extra gånger innan jag gör nåt dumt?
Men jag får iaf gå ut. Tänker på alla patienter som inte får lämna avdelningen.
Är inne i min fjärde månad som inlagd nu. Jag känner att verkligen allt stannar inne tills jag låter mina känslor komma fram i telefon eller irl med mina föräldrar. Det är väldigt sällan jag gör det med personal. Men under dagarna, jag nästan stänger av. Jag bor nästan i sängen. Röker ibland, kanske duschar. Ibland kommer nån och pratar lite. Men helst vill jag bara vara ensam med mina boxar, filmer och iphone. Helst av allt hade jag velat sova fram tills min mamma kommer och vi går ut. Sen är det samma sak igen nästa dag. Yeay.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar