Lite hopp?

Alltså.. Just när allt var så hopplöst, så tungt och jag iprincip gett upp. Då fick jag lite ljus och hopp!
Det har ju gått så jävla långsamt med behandlingshem, haft otur, ingen som tagit tag i det osv. Men idag var det möte, från början var det tänkt att jag skulle vart med men jag ville inte.. Iaf, efter mötet fick jag besked om att soc utredning nästan är klar och det ska upp i deras nämnd (som jag fattat det) snart. Och nästa vecka ska jag troligtvis till behandlingshemmet och hälsa på! Och de har en plats ledig till mig.. Detta är kanske inte egentligen vad jag vill men just nu är det den bästa lösningen. Det finns egentligen inga andra alternativ. Eller jo, det finns ett till alternativ om allt skulle skita sig totalt. Men för mig är det INGET alternativ.. Och jag kanske inte är motiverad och så nu. Men det får väl bli behandlingshemmets första/största uppgift. Att motivera mig, få mig att vilja bli fri(sk), att välja livet. För just nu är jag inte riktigt där. Jag vill inte förändra, jag vågar inte, orkar inte, tror inte på att det skulle kunna gå. Men samtidigt hoppas att de ska kunna gå. Spagettihjärna, dubbla viljor.. Men den dåliga är den som väger mest. Men som jag hört och läst på nätet verkar hemmet skitbra! Får se vad jag tycker efter besöket? Det ligger i Västervik, tror det är en bit bort? Kollade på gpsen, enligt den tar det ca 5 timmar med bil! Fy fan! Kan det stämma?

De senaste dagarna har jag bara varit på avdelningen. Men det har varit en ganska skön paus från omvärlden faktiskt!Men imorn tänkte jag gå ut några timmar.