Jag är fast

Jag vill ha frihet, Ebba, häst.. M.m... MEN jag vill ha skärandet också. Men så mycket mer? Eller är jag rädd för ett liv utan skärandet? Eller är det värt så mycket att jag väljer att offra allt.... Kanske är det så att jag inte tror på något "botemedel". Det finns inget som kan skilja oss, mig och skårdraken, åt?
för hur jag ska hantera alla jävla skitsaker som ger all ångest i livet, hur jag ska hantera all ångest som ibland är hög som höjdskräcken och strafftvånget utan rakblad... Det är jag rädd för! För det känns omöjligt, jag behöver ju skära. Det är nog det som är problemet. "Jag behöver skära". Jag vill få chansen att testa på hur det är att leva fri från så mycket av mina psykiska problem som det bara går. Men jag tror bara inte på det. Jag har ingen jävla aning om hur det ska ske.
Och maten tänker jag definitivt inte låta någon röra! Jag sköter det..! Men det hänger så ihop, så det är lite dumt. Mat blir till ångest och ångest till sår.. Kort version.
Men att "behöva" mina problem gör ju så jag hellre väljer att ha kvar dem. Då menar jag matproblemen och skärandet. Jag "behöver" äta si eller så, jag "måste" skära nu.
Varför ska jag slita för att bli av med nåt jag vill ha?
Alltså, det är så svårt att förklara.. Bara en person som varit/är fast i ett dåligt beteende som t ex rökning och självskadebeteende kan nog förstå vad jag menar. För samtidigt som man inte vill ha beteendet vill man inget annat än att fortsätta och man efter ett tag betyder beteendet nästan allt. Men man vet att det är dåligt och man borde inte fortsätta. Ett försök till en förklaring. Vill och vill liksom.. Men ja, vill!

Däremot mina andra problem vill jag gärna ha hjälp med. Fick jag välja hur mitt liv ska se ut skulle det va Att ha kvar maten och skärandet som det är men kanske förändra och få hjälp med det andra.

Så det är klart jag vill bli frisk. Jag hae aldrig testat på livet på riktigt! Det vill jag ju!
Men inte förändra, inte bli av med det dåliga... Jag vill ha dem! Jag vill ha mitt skärande! Ja, det betyder för mycket, det är jag mkt rädd för att leva utan, jag förstår inte hur jag ska bli av med det... Jag är fast. Jag behöver motiveras!