Jag blev lite förvirrad idag. Jag hade ett snabbt läkarsamtal. Och enligt "min uppfattning" ifrågasatte min läkare min autismspektrumstörningdiagnos. Och han frågade om jag läst om den på nätet och menade (med andra ord men "enligt mig" menade han detta) att man kan googla sig till en diagnos. Att för att jag kan förstå ironi, skämta och har humor skulle jag inte ha autism. Detta gjorde mig förvirrad. Jag har gjort två neuropsykiatriska utredningar, den första gjordes inte någon något med resultatet men när man tre år senare gjorde en ny och jämförde resultatet var det nästan exakt likadant. Jag tror jag har denna diagnos. Det var så "rätt" när min psykolog förklarade resultatet och mina svårigheter och starka sidor. Men jag önskar bara att jag fått den som liten. Och att någon kunde förklarat för skolan hur de skulle bemöta mig och vad mina svårigheter var. Mina föräldrar gjorde det ständigt men utan en diagnos på ett papper eller att en person från t ex bup förklarar så lyssnar inte skolan ordentligt. Tyvärr.. Varenda utvecklingssamtal var det samma jävla skit. Men de lyssnade inte, jag hade ingen diagnos på ett papper. men jag började tänka.. Tänk om jag inte har någon diagnos. Att mina sociala problem bara är för att jag är knäpp, för att jag är FEL. Men min far sa till mig att släppa hela denna situationen. Börjar jag tänka blir det bara fel.
Men jag hade tydligen misstolkat situationen.. Och vad läkaren sagt. Bra att ha en patient som mig, när man kan skylla på "min uppfattning".... Men mina föräldrar tvivlar inte på diagnosen.. Och de har sett mig växa upp. Så jag släpper det nu.
Imorgon ska jag en sväng till pappi. Ska bli skönt.
Jag har iaf fått tillbaka några saker. Lite kläder och filmer.
Mammi fick med sig tre stora plastsäckar hem. En med pant och två med kläder och grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar