torsdag 17 juni 2010

Ghost love score

Pappi ska hämta mig idag. Kvart över 4, så åker vi till läjet. Jag borde förihelvete skrivas ut! faktiskt... Jag har varit hemma många gånger nu, utan att ha skadat mig. Jag har inte heller skadat mig på avdelningen sen jag las in. Så varför håller de mig kvar?

Lyssnar på en av världens vackraste låtar "Ghost Love Score - Nightwish". Med Tarja då förstås

"My fall will be for you
My love will be in you
If you be the one to cut me
I´ll bleed forever....

.....you were the one to cut me
So I´ll bleed forever!"

De har gjort så otroligt många vackra låtar, opera-metal-balader. Många tårar har runnit till deras musik alltså. Speciellt "ghost love score". En gång blev jag så sårad att jag trodde att jag aldrig skulle kunna le igen, älska, komma någon nära... Aldrig att mitt hjärta skulle kunna bli helt igen. Det är helt igen, men jag tror att det finns nån spricka kvar ändå, bara en liten. Och den kommer nog alltid finnas där. Men det tog mig flera år att komma över denna händelse. Men nu har jag lagt hela detta bakom mig! För ett bra tag sen, började jag läka trots allt.
Han som gjorde det, han och jag kunde inte se på varandra eller hälsa på varandra på flera år. Men nu kan vi väl hälsa eller småprata lite. Fast det var ett bra tag sen vi sågs. Men jag kan ärligt säga att jag hade inte varit den person jag är idag utan min tid med honom. Vi hade inte ett förhållande, men vi var väl kära i varandra båda två. Vi var som tvillingsjälar. Jag trodde jag hade hittat min tvillingsjäl, den som man hittar en gång i livet och som hänger med en hela livet sen.. Men så var det inte, så jag har ingen än. Men vissa hittar den väl aldrig. Min mamma tex. Hon har nog ingen tror jag. Pappa har väl Lisette nu?

Det är helt otroligt, jag är nästan helt läkt! Mina armar är nästan helt läkta! Efter att ha varit ganska så trasiga, osydda. Så är det nästan inte några sår kvar! Men så har det alltid varit, min kropp läker så otroligt snabbt! Och den drar ihop sår som läkare säger aldrig kommer läka utan att bli sydda, eller göra stora breda sår till ärr som bara är som streck. Jag har heller i princip aldrig drabbats av en ordentlig infektion, fast jag egentligen borde gjort det så många gånger. Men det är som om min kropp är gjort för att skäras i. Jag brukar säga det men alla blir så upprörda då.. Jag är ju inte direkt seriös... Eller vissa gånger har jag nog vart det. Men inte längre när jag säger så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar