LPTad

Sitter på PIVA nu. LPTad, HELVETE!!!!!
Igår gick jag och La till stan och köpte omläggningsprylar. När vi sen kom hem till mig och hon skulle hjälpa mig att lägga om såren.. Det var då allt började gå snett.
När hon såg såren sa hon att hon inte kunde hjälpa mig, att jag borde gå till sjukhuset. När vi var hos Ra tidigare på dagen sa Ra att jag borde gå till sjukhuset. Så La tyckte vi borde göra som Ra sa. Och jag gick med på det. Så vi gjorde en snabb omläggning och gick till akuten.
Efter en stund kom min far dit, och min far berättade att han skulle bli uppringd av min läkare ang. att jag skulle bli tvångsintagen. Det var han som kontaktat och bokat teletid.Han sa att jag borde gå själv till PIVA i stället för att bli intagen på vårdintyg. Men jag ville inte det. Jag kunde inte... När han pratat med La så berättade han att hon skulle ringa akutens läkare, och be honom göra en bedömning.
När det var min tur att komma in va jag lite rädd.
Men det var två läkare, och båda två var jättesnälla! De sa att man inte kunde lämna armarna så här, att man borde sy ihop dem. Men eftersom jag inte fixar bedövning så måste man söva mig. Men det var fullt på operationsschemat. Men det sa att man kanske kunde bli lite senare.
Efter en stund kom en psykläkare till mig.
Först sa läkaren att om jag gick med på att få såren lagade, sövd, så kunde jag bli av med intyget när det var fixat. Då fanns det inget som kunde stärka grunden för ett vårdintyg.
Men då blev pappa lite sådär arg, och berätta allt, hur det var, hur jag mår, min bakgrund, om de senaste somrarna och bla bla. Så tack vare det så kommer jag inte bli av med LPTt även om såren fixas... Alltså, inte direkt efter..!
Han skrev ett vårdintyg, jag blev förkrossad och bara grät och grät. Min ridning! Jag kunde ju missa min ridning!!! Men läkaren sa att man kanske kunde lösa det. Jag va så arg, på pappa. Kunde han inte väntat en dag men denna skit!! Då skulle jag inte fått LPT. Jag skulle ju fan inte skurit mig en fredagskväll när jag ska rida på morgonen dagen efter!....
När jag kom till PIVA hade jag i princip ingenting. Men jag hade det viktigaste, cigg!
Men denna gång var det inte som de andra gångerna. Denna gång var jag tvingen att ta av mig alla kläderna, utom underbyxorna (egentligen skulle man det också, vet inte varför jag slapp, men är sjukt tacksam!) och sätta på mig deras kläder. Och sedan tvättar de alla mina kläder. Grät som fan.. Det var ju en personal med i rummet under tiden. USCHA!
Igår sa läkaren att jag kanske skulle få gå på ridningen. Att de skulle ta upp det idag på morgonen. Men att jag troligtvis inte skulle kunna gå på den första, eftersom jag åker ifrån PIVA strax efter 8 då. Men kanske den vid tolv. Men så klart att det inte blev så.
Vet ej om jag kommer bli lagad eller ej, men en doktor kommer titta på armarna idag igen iaf.
Men jag känner mig så jävla misslyckad.! jag är nästan tillbaka helt i det sjuka igen! Fy fan alltså! Jag är fråntagen min frihet. Jag lovade mig själv att aldrig mer bli LPTad... Jävla idiot!

Och nu är min mobil låst också, tryckte fel knapp så mammi ska ta den till OnOff, så de kanske kan låsa upp den!