Nu är jag VÅGFRI en gång för alla! Jag flippade, gick ut i frådet och bankade med hammare och pillade med mejslar sönder min våg! Så nu finns det ingen! OMG.... Kommer jag överleva? Ja, jag eller jag hoppas det.
Men nu är det slut med all jävla fokus på siffror! Nu är fokusen på mig, när jag känner mig nöjd. Då är jag nöjd, oavsätt vikt. Jag kanske känner mig nöjd när jag (fast jag vet inte min vikt) väger 67. Ja, då är det där jag ska ligga. Men jag kan lite gärna va nöjd när jag väger 45 kilo. Ja, då är det där jag ska ligga.. Men det kommer va skitjobbigt att inte kunna väga sig varje dag, men samtidigt ett stor befrielse! Så på 6 veckor, som jag räknat ut att det är kvar tills lägret ska jag låta bli att väga mig... Det kommer ADLRIG att gå känns det som! ADLRIG. men nu har jag ingen våg ju, så vad har jag för val? Jo, min far har två stycken... Men LÅT BLI... Grejen är den att jag knappt kan äta utan min våg. så det kommer ju hjälpa mig att låta bli mat iaf!
Jag valde att ta sönder vågen. Så många skärsår, ångestattacker, gråtattacker, förstörd sömn, förstörda dagar, timmar av helvetesångesten, straffpoäng m.m. pga den där JÄVLA vågen...! Vad för gott får jag av den? Hur mår jag bättre av att ha den? Jag får äta mer när jag gått ner lite i vikt, men jag får inte äta när jag gått upp. Men vafan, den har bara förstört mig mer och mer för varje vägning! SÅ DRA ÅT HELVETE VÅGEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar