Dagen slutade dåligt. Nya hål, två stycken. Blir bara mer och mer trasig. Men jag håller mig på underarmarna iaf. Pappa fick reda på det, känner att jag inte finner någon anledning att ljuga om det längre.
Har höll ett långt jävla snack om att jag måste ta ansvar, åka till akuten, lägga in mig osv. Men jag orkar inte höra sån skit. Efter en stund sa han att jag skulle sätta mig i bilen, först trodde jag att han skulle köra mig till sjukhuset, men vi tog en biltur. Sa inte så mycket, men han har sagt att jag måste tänka på alla andra runt om kring, att jag förstör för andra, att han inte vill att jag ska bo där om jag inte tar naltrexonet.. Tack för det. Menar han allvar? Vill han att jag ska flytta hem till mammi? Sen sa han att om jag fortsätter och psykiatrin inte gör som de borde (enligt honom då) och lägger ett LPT på mig, kommer han kontakta soc, så de lägger ett LVU. Och då sa han att de kan plocka mig på direkten och placera mig på nåt jävla hem i skåne. Men det tror jag inte kommer hända.
Efter vårt snack, var klockan 22.00 och jag mådde piss. Då tog jag en lång och jävligt snabb promenad med musik i öronen. hjälpte en del, så det blev inga fler hål på natten. Tog min medicin sent, så jag låg och kollade på "Lilla huset på prärien".
Mitt liv är piss, min ångest är piss, mitt sug är piss, min hjärna är piss. Allt är piss, jag vill dö. Försvinna och aldrig komma tillbaka!!
Men just nu skär jag mig ibland utan orsak. Jag kan bara inte låta bli, kan inte styra mig. Ångesten blir hög och/eller suget förjävligt... MÅSTE... Orkar inte kämpa emot, bara låter det ske liksom. Så några sår ha bara blivit bara sådär..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar